Den där inre kampen
Den kampen pågår varje dag och jag kämpar hela tiden med att se saker från den positiva sidan och inte från den negativa. Jag känner att jag på sistone har blivit mer harmonisk och mer vän med mig själv än jag kanske någonsin har varit. Jag är stolt över mina framsteg och över att jag kämpar varje dag. Vet inte om jag någonsin tidigare har kunnat säga högt att jag är stolt över mig själv.
Jag börjar mer och mer inse att nu är nu och då är då. Det finns ingen anledning att leva i det förflutna och jag kämpar med att göra upp med mina gamla tankar och hjärnspöken och se framåt. Ibland är jag besviken på mig själv att jag inte tog tag i mitt liv tidigare men samtidigt så vet jag att jag inte var redo då. Jag mådde för dåligt för att orka ta tag i det och bara körde på och lät tiden passera. Men bättre sent än aldrig, eller hur va det nu? Hittade detta citatet och tycker det är väldigt passande.
Som det är nu ser jag mycket mer positivt på min framtid och längtar till saker jag tidigare aldrig trodde va nåt för mig. Jag känner mig helt enkelt starkare i mig själv och denna viktresa ger mig så mycket mer än bara viktminskningen. Jag trodde att det skulle vara jättesvårt/jobbigt att ändra min livsstil och börja träna och äta nyttigt och inte trycka i mig godis och andra onyttigheter men det har det inte varit. Det känns nästan konstigt att säga att jag faktiskt tycker det är relativt enkelt att ha denna livsstil istället och det börjar kännas helt naturligt att träna och äta bra. Kanske är det för att jag inte längre känner att jag behöver döva min smärta med massa onyttigheter.
Trots att jag känner mig mer harmonisk har jag ändå en liten gnagande oro över om jag kommer klara att genomföra detta och bli den person jag vill vara både psykist och fysiskt. Jag är också lite rädd för att lära känna mig själv riktigt på djupet då jag aldrig riktigt har försökt och inte vet vad jag kommer hitta. Men den allra största oron just nu är hur jag kommer påverkas av att bli arbetslös igen då mitt vikariat går ut. När jag varit arbetslös tidigare har jag mest suttit hemma och kollat på TV och ätit (shit vad tragiskt det låter) och jag är rädd för att det kommer bli så igen.
Jag jobbar fram till 31 oktober och hoppas att jag då har kommit in så väl i min nya livsstil att det inte finns något annat och att jag (om jag blir arbetslös) kommer utnyttja tiden till att gå ner ännu mer i vikt istället för att gå upp.
Det här tror jag är väldigt sant =)
Än en gång vill jag säga hur roligt det är att se/höra att ni är några stycken som läser min blogg och det värmer väldigt mycket när ni hejar på och tror på mig, det gör att jag har lättare för att också tro på mig själv!
