Mitt lättare liv

De senaste dagarna har vi ju haft fint väder igen dock ingen direkt sommarvärme. Men måste ändå passa på att njuta av solen när den tittar fram så idag på morgonen blev det en långpromenad :)

 

Ja för nu får det fan va nog av ursäkter och annan skit. Nu var det ju väldigt längesen jag skrev här och mycket (eller kanske lite egentligen) har hänt sen dess.

 

Sedan 1 april är jag arbetslös och letar febrilt efter ett nytt jobb. Trodde förra veckan att jag hade chanserna på ett väldigt roligt jobb  men föll tyvärr på målsnöret...Att gå hemma arbetslös är väldigt jobbigt för mig (eller det är det väl för alla). Jag har gjort det i flera omgångar under åren och det påverkar mig alltid väldigt negativt. Jag tappar liksom tron på mig själv lite mer för varje gång jag får ett "nej tack" på ett jobb jag sökt. Och då får man ha i åtanke att tron på mig själv inte nånsin har varit speciellt hög så varje gång den minskar är det en katastrof.

 

Tyvärr stannade min viktnedgång av då jag tappade motivationen i vintras vilket också tog hårt på mitt självförtroende. I våras så promenerade jag mycket när det va så fint väder men det gav tyvärr inte mycket resultat, kan definitivt bero på att jag inte skötte kosten speciellt bra. Så kom sommaren och semestern och de flesta tankar på träning och kosthållning försvann i takt med att värmen kom och glass svalkade skönt.

 

Så hur ser det ut idag? Summa summarum så har jag gått upp lite från i vintras men är ändå ca 7kg lättare än jag va förra sommaren när jag började att träna och tänka på kosten. Så nu måste jag verkligen tänka att om jag klarade det då så ska fanimig klara det nu också. Nu har jag ju dessutom all tid i världen att ägna mig åt träning och kosten.

 

Efter en extremt jobbig helg av flera olika anledningar så känner jag att nä så här kan det inte fortsätta. Vad hjälper det att jag sitter hemma och tycker synd om mig själv? Det kommer varken ge mig ett jobb, en bättre kosthållning eller mer vältränad kropp så ni jävlar ska jag verkligen försöka ta tag i detta igen. Jag måste verkligen börja respektera mig själv igen och inse att jag är värd att må bra och att det är upp till mig att bryta den destruktiva bana jag slagit in på.

 

Idag är en ny vecka, semestern är slut men inte sommaren så när jag vaknade bestämde jag mig att idag är första dagen i resten av mitt liv och nu är det jag som pallrar mig ut på en promenad/löptur. Efter frukost så drog jag på mig träningskläderna och det blev 5km varav jag joggade ca 2 :) Har aldrig varit någon som springer så är imponerad att jag orkade så mycket och att jag orkade hålla det tempot.

 

På lunchen idag gjorde jag mitt 4e pass med min PT och jävlar vilket pass det va...Jag har aldrig tränat så hårt på ett pass förut.

 

Idag gjorde vi funktionella övningar eller liknande tabatha med olika stationer med övningar. Jag hoppade hopprep, gjorde dips, chins, svingade kettlebells och tränade med en VIPR m.m....så jävla jobbigt. Mitt i passet kände jag mig illamående och spyfärdig. Det kändes som att jag skulle vara tvungen att springa på toaletten och spy för att jag var så slut men jag fick en lite lugnare övning att göra och då gick det över. Min PT frågade om jag ville avsluta passet men varför skulle jag göra det? Efter lite lugnare tempo orkade jag ta i igen på de sista övningarna.

 

Jag har aldrig blivit illamående av träning förut men trots att det va obehagligt kändes det riktigt gött efteråt när PTn high-fivade mig och sa bra jobbat =) Hon va impad att jag inte gav upp utan ville fortsätta och hon sa att den viljan och bestämdheten kommer hjälpa i min träning.

 

Det är detta som är så bra med att träna med en PT. Jag hade aldrig kommit på att göra dessa övningar själv och även om jag hade försökt prova på någon av dem hade jag gett upp så fort jag tyckte det va jobbigt eller så fort jag inte lyckades men med henne som pushar och hejar på så blir det en helt annan grej.

Är glad att jag tog beslutet att börja träna med en PT =)

 

Jag har haft en go träningsvärk i magen några dagar nu och denna gång gillar jag det för det betyder att jag äntligen är på rätt spår igen =)

 

Ikväll blir det äntligen afrodans igen. Vet inte hur många veckor jag varit borta nu men tror jag missat 3 tillfällen...jättetråkigt då det bara är 10st men så är det när man blir skadad. Ikväll ska jag dock "rocka loss" ordentligt på afrodansen=)

 

Denna helg har varit lugn och skön. I fredags somnade vi väldigt tidigt efter en intensiv vecka för båda.

Eftersom vi somnade tidigt i fredags vaknade vi tidigt igår och gick direkt till gymmet. Vi var där kl 09 och var stolta över oss själva. Sen gick vi hem och åt en mysig långfrukost.

 

Jag körde en timme på crosstrainern och kände att jag faktiskt saknat att göra det. Så gött att köra en timme och bränna ca 700 kcal och sen va helt slut efteråt.

 

Efter frukosten åkte vi till stan och strosade runt. Erik köpte vinterskor bland annat. Sen beslutade vi oss för att åka till den nya saluhallen i Kvillebäcken och där åt vi en väldigt god sallad på stans enda Chevicheria. Alltså ett ställe som serverar cheviche (Latinamerikas svar på sushi).

 

Idag har vi ägnat dagen åt lägenhetsvisningar. Vi sprang ju på väldigt många sådana i våras men hittade inte rätt så då fick det bli att jag flyttade in i Eriks lilla tvåa. Även om vi trivs väldigt bra både i lägenheten och i Linné så är 49kvm lite litet. Vi har hela tiden varit ute efter en 3a.

 

Idag tittade vi på en lägenhet i Strömmensberg och två i Johanneberg/Almedal. I annonserna verkade alla dessa likvärdiga. Ungefär lika stora, ungefär samma utgångspris och ungefär samma skick. Dock stämde inte verkligheten riktigt med Hemnet. Den i Strömmensberg va jättefin och där kan vi verkligen se oss bo, så vi ska gå på den andra visningen på tisdag också för att titta mer på detaljer.

 

De två i Almedal va vi inte lika förtjusta i. Den ena hade nytt och fint kök men väldigt litet och trångt badrum. Den andra låg i ett landshövdingehus och var ganska sliten på många ställen. Så de två kommer vi inte gå vidare med.

Ni får hålla tummarna för oss när det gäller den i Strömmensberg, har en känsla av att den kommer stiga rejält i budgivningen så jag hoppas verkligen vi kan hänga med och att den inte skjuter allt för mycket i höjden.

 

Jag längtar så efter att få inreda en lägenhet som är vår. Även om denna lägenhet är Eriks från början så känns den som min också men det är ändå annorlunda mot att vi båda flyttar in i en ny lägenhet och inreder den tillsammans. Det var väldigt snygga tapeter i sovrummet och ett kök med rött som accentfärg så där skulle vi inte göra om något. Endast lilla sovrummet som skulle behöva nya tapeter då det är barnrum idag. Hoppas vi har en chans att "få" denna lägenhet =) I'll keep you posted om hur det går!

 

Nu är det dags att gå ner med en ny omgång tvätt....min favoritsyssla så här en söndagskväll....not. =)

Hej mitt namn är Therése och jag har en inre latmask i mig som tyvärr har fått ta över väldigt stor del av mitt liv. Den här latmasken bor i mitt huvud och har i många år styrt mig helt och hållet. Den har sagt till mig att det är skönare att åka hiss än gå upp för trapporna för då slipper jag bli anfådd. Den har intalat mig att jag inte är en sån där som tränar.

 

Trots att jag har börjat med att förändra mitt liv så bor den här latmasken fortfarande i mig och ibland krävs det massa ansträngningar för att få tyst på den och inte lyssna på de lata alternativen. Jag känner dock att jag under de senaste 2-3 veckorna har varit för lat och inte tränat så ofta som jag egentligen önskat. Mycket har nog att göra med att jag gick och väntade på besked om jobbet och hade ångest och var frustrerad över det. När jag inte mår helt bra är det svårare att låta bli att lyssna på latmasken.

 

Under juli tränade vi varje dag och även om det krävdes en del planering och det var jobbigt saknar jag lite den rutinen det ändå blev att gå till gymmet varje dag. De senaste veckorna har jag knappt tränat på egen hand i gymmet alls, det har mest varit olika pass. I måndags gick vi till gymmet hemma i Linné och jag såg fram emot att ta ut mig på crosstrainern men när vi kom dit var verkligen ALLA maskiner upptagna, både styrke och konditionsmaskiner. Hörnan där man kan göra övningar på matta var helt full och rummet med fria vikter var helt fullt så vi gick hem igen. Då var jag riktigt besviken jag ville ju faktiskt träna. Erik stack ut och sprang men jag springer ju inte så jag är mer beroende av gymmet.

 

Sköterskan jag träffade på hälsokontrollen igår sa att hon tyckte jag skulle vänta med att börja jogga tills jag gått ner nästan alla de kilo jag vill gå ner. Eftersom jag aldrig joggat så är min kropp inte van vid det och belastningen på knäna skulle bli för mycket och risken för skadorna för stor om jag börjar nu.

 

Jag måste verkligen försöka få in träningen på rutin mer så att det blir en självklar del av mitt liv och inte något jobbigt som måste göras. För måsten är sällan positiva. Några tips på hur jag kan övervinna min latmask?