Mitt lättare liv

De senaste dagarna har vi ju haft fint väder igen dock ingen direkt sommarvärme. Men måste ändå passa på att njuta av solen när den tittar fram så idag på morgonen blev det en långpromenad :)

 

Ja för nu får det fan va nog av ursäkter och annan skit. Nu var det ju väldigt längesen jag skrev här och mycket (eller kanske lite egentligen) har hänt sen dess.

 

Sedan 1 april är jag arbetslös och letar febrilt efter ett nytt jobb. Trodde förra veckan att jag hade chanserna på ett väldigt roligt jobb  men föll tyvärr på målsnöret...Att gå hemma arbetslös är väldigt jobbigt för mig (eller det är det väl för alla). Jag har gjort det i flera omgångar under åren och det påverkar mig alltid väldigt negativt. Jag tappar liksom tron på mig själv lite mer för varje gång jag får ett "nej tack" på ett jobb jag sökt. Och då får man ha i åtanke att tron på mig själv inte nånsin har varit speciellt hög så varje gång den minskar är det en katastrof.

 

Tyvärr stannade min viktnedgång av då jag tappade motivationen i vintras vilket också tog hårt på mitt självförtroende. I våras så promenerade jag mycket när det va så fint väder men det gav tyvärr inte mycket resultat, kan definitivt bero på att jag inte skötte kosten speciellt bra. Så kom sommaren och semestern och de flesta tankar på träning och kosthållning försvann i takt med att värmen kom och glass svalkade skönt.

 

Så hur ser det ut idag? Summa summarum så har jag gått upp lite från i vintras men är ändå ca 7kg lättare än jag va förra sommaren när jag började att träna och tänka på kosten. Så nu måste jag verkligen tänka att om jag klarade det då så ska fanimig klara det nu också. Nu har jag ju dessutom all tid i världen att ägna mig åt träning och kosten.

 

Efter en extremt jobbig helg av flera olika anledningar så känner jag att nä så här kan det inte fortsätta. Vad hjälper det att jag sitter hemma och tycker synd om mig själv? Det kommer varken ge mig ett jobb, en bättre kosthållning eller mer vältränad kropp så ni jävlar ska jag verkligen försöka ta tag i detta igen. Jag måste verkligen börja respektera mig själv igen och inse att jag är värd att må bra och att det är upp till mig att bryta den destruktiva bana jag slagit in på.

 

Idag är en ny vecka, semestern är slut men inte sommaren så när jag vaknade bestämde jag mig att idag är första dagen i resten av mitt liv och nu är det jag som pallrar mig ut på en promenad/löptur. Efter frukost så drog jag på mig träningskläderna och det blev 5km varav jag joggade ca 2 :) Har aldrig varit någon som springer så är imponerad att jag orkade så mycket och att jag orkade hålla det tempot.

 

Ja nu var det ett tag sen jag skrev här på bloggen. Det var innan vi reste till Teneriffa. Vi kom hem i torsdags efter en skön vecka med betydligt bättre väder än vi hade trott. Alla de svenska väderprognoserna sa att det skulle bli ca 17-18 grader och mulet större delen av veckan men vi hade 20-25 grader och strålande sol nästan hela tiden. Det hade det varit en rejäl storm dagarna innan vi kom så vi lyckades tajma in resan väldigt bra.

 

Vi höll vårt löfte och tränade på gymmet på hotellet, det blev inte så många gånger som jag önskat men jag har aldrig någonsin tagit på mig (eller ens packat ner) träningskläder på en semester förut så det är gott nog =) Hade oturen att bli magsjuk så mådde dåligt i 2 dgr innan jag va med på banan igen. Som tur va var jag inte sängliggande så vi kunde ändå hänga vid poolen. Badade tyvärr inget då det va svinkallt i den "uppvärmda" poolen och det fanns ingen strand (tror inte havet hade varit speciellt varmt ändå).

 

Här kommer lite bilder från resan:

 

När det gäller kosten och träningen så har jag inte varit jättenoga med den det senaste men försökte ändå att göra bra val under resan och åt inte massa onyttigheter. När vi var på Mallorca i juni åt jag massa dumma saker och vi hade hela tiden snacks på rummet och läsk och sånt. Det har vi inte haft denna resa och på restaurangerna har jag valt fisk och papas arrugadas istället för pommes frites och sånt. Så jag har insett att det går att resa och njuta och ändå leva rätt så nyttigt :) Det ger mig en liten sporre att fortsätta.

 

Jag trodde att jag skulle ha gått upp något kilo ändå under resan men imorse när jag vägde mig visade vågen 104kg och det är det minsta jag vägt sen jag började viktresan i juli =) Innan vi åkte iväg låg jag och pendlade på 105-106kg i många veckor.

 

Nu under julen tänker jag tillåta mig att äta det jag vill ha men i lagom mängd. Vårt julbord brukar ändå vara hyfast nyttig utan janssons, massa röror och patéer så jag ska nog klara mig utan att gå upp något.

 

Ikväll blir det uppesittarkväll med sambon och så har vi lite julfrukostmys imorgon innan vi skiljs år för att fira jul på olika håll med våra respektive familjer.

 

Jag hoppas ni alla får en mysig jul och att tomten är snäll mot er =)

 

 

Jag är väldigt glad för den respons jag fick på förra inlägget vilket visar att jag verkligen inte är ensam. Ni är många som har samma problem som jag har, vilket i sig är skit, men det gör att jag vet att det finns de som förstår mig och förstår min kamp mot det (nästan)ständiga sockersuget.

 

Anledningen till att det idag känns lite hoppfullt för mig är att den första chokladkartongen inför julen kom till kontoret idag och jag är inte ett dugg sugen på att äta nåt ur den men också för att jag blev bjuden på godis av en kollega på lunchen men tackade nej. Varje gång jag kan tacka nej kommer hjälpa mig, försöker jag intala mig iaf. Sen jag skrev om detta i fredags har jag faktiskt bara ätit godis en gång och det va just i fredags kväll. Det alltså 4dgr =)

 

För min del är det just godis som är problemet. Jag har aldrig varit speciellt förtjust i läsk (vet att många är beroende av typ coca cola) eller energidrycker eller liknande utan det är godiset som är boven i dramat helt och hållet. Problemet är att jag förknippar vissa "aktiviteter" med att äta godis och har väldigt svårt för att göra dem utan något att mumsa på. Som t.ex bio, åka buss/tåg en längre sträcka eller se på film hemma. Det är något jag måste försöka jobba bort. Tåg/bussresan går inte snabbare för att jag har en påse lösgodis med mig...men det hör ju liksom ihop. Jag har alltid ätit godis när jag åkt till Malmö eller när jag åkte mellan Dalarna och Göteborg. Filmen på bio eller hemma i soffan blir inte bättre av att jag trycker i mig godis under tiden.

 

Är glad för att min kära sambo inte är en godisgris för det betyder att det inte finns massa godis hemma och jag blir inte läskad av att han äter eftersom det sker så sällan. Jag kämpar på och varje dag jag är utan godis är en liten liten vinst och framgång mot målet att bli av med beroendet =)

 

 

 

 

Hej mitt namn är Therése och jag är sockerberoende...ibland önskar jag att det fanns ett AS (Anonyma Sockerberoende) att gå till för att få hjälp med mitt beroende. Att vara beroende av socker påverkar mig varje dag och det är inget som är lätt att leva med...hjärnan kräver socker och hittar på att min kropp behöver det vilket gör att kroppen lyder och det resulterar i att jag äter det.

 

 

Jag har haft en go träningsvärk i magen några dagar nu och denna gång gillar jag det för det betyder att jag äntligen är på rätt spår igen =)

 

Ikväll blir det äntligen afrodans igen. Vet inte hur många veckor jag varit borta nu men tror jag missat 3 tillfällen...jättetråkigt då det bara är 10st men så är det när man blir skadad. Ikväll ska jag dock "rocka loss" ordentligt på afrodansen=)

 

Ja nu har jag hållt på med min viktresa i ca 3½ månad men det största resultatet fick jag under de första veckorna när vi körde enligt Fitnessfighten. Sen dess har det gått väldigt sakta neråt. Trots att den pepp jag får från både folk i min närheten och från oväntade håll känner jag att musten lite har gått ur mig för att det inte händer något. Jag vill ju se resultat både på kroppen, i styrkan och på siffrorna men de senaste veckorna har det knappt hänt nånting.

 

Varför händer det ingenting? När jag frågar det får jag så himla många svar att dessa gör mig helt villrådig. Jag känner att jag nog har tappat fokus litegrann och vet varken ut eller in just nu.

 

Min devis har hela tiden varit att äta nyttigt, äta oftare och äta mindre portioner samt att träna. Jag har inte (och kommer inte) utesluta några grupper även mat utan vill äta allt. Men trots att jag fortfarande äter nyttigt och ungefär samma mängd som i somras så fortsätter inte vikten nedåt.

 

Mina positiva känslor om hur duktig jag var som kommit igång med detta börjar tyvärr suddas ut lite och jag känner bara en hopplöshet. Jag har kollegor som har gått ner 15kg på kortare tid än jag gått ner mina 9kg. Varför har inte jag lyckats gå ner 15kg?

Mitt delmål att väga mindre än 100kg på min 30-årsdag den 7 nov kommer jag inte klara. Dit är det 4veckor och 6 kg :(

 

Jag önskar så att någon till punkt och pricka förklarade för mig exakt hur jag ska göra och sen se till att jag gör så...men det är ju upp till mig och jag måste få lite kämpaglöd igen.

 

Känner också att det på nåt sätt är pinsamt här att erkänna för er att jag inte gått ner något de senaste veckorna och att min motivation inte är lika stark längre. Jag vill ju liksom inte göra er besvikna på mig för att jag trots att ni trott att jag skulle klara detta ändå inte verkar göra det. Jag gick in i det med en sån beslutsamhet att detta är sista gången jag startar om och att detta ska gå no-matter-what...men när resultaten uteblir är det väldigt lätt att motivationen försvinner.

 

Vad ska jag göra för att få fart på min viktnedgång igen och för att hitta motivationen?

 

Hej mitt namn är Therése och jag har en inre latmask i mig som tyvärr har fått ta över väldigt stor del av mitt liv. Den här latmasken bor i mitt huvud och har i många år styrt mig helt och hållet. Den har sagt till mig att det är skönare att åka hiss än gå upp för trapporna för då slipper jag bli anfådd. Den har intalat mig att jag inte är en sån där som tränar.

 

Trots att jag har börjat med att förändra mitt liv så bor den här latmasken fortfarande i mig och ibland krävs det massa ansträngningar för att få tyst på den och inte lyssna på de lata alternativen. Jag känner dock att jag under de senaste 2-3 veckorna har varit för lat och inte tränat så ofta som jag egentligen önskat. Mycket har nog att göra med att jag gick och väntade på besked om jobbet och hade ångest och var frustrerad över det. När jag inte mår helt bra är det svårare att låta bli att lyssna på latmasken.

 

Under juli tränade vi varje dag och även om det krävdes en del planering och det var jobbigt saknar jag lite den rutinen det ändå blev att gå till gymmet varje dag. De senaste veckorna har jag knappt tränat på egen hand i gymmet alls, det har mest varit olika pass. I måndags gick vi till gymmet hemma i Linné och jag såg fram emot att ta ut mig på crosstrainern men när vi kom dit var verkligen ALLA maskiner upptagna, både styrke och konditionsmaskiner. Hörnan där man kan göra övningar på matta var helt full och rummet med fria vikter var helt fullt så vi gick hem igen. Då var jag riktigt besviken jag ville ju faktiskt träna. Erik stack ut och sprang men jag springer ju inte så jag är mer beroende av gymmet.

 

Sköterskan jag träffade på hälsokontrollen igår sa att hon tyckte jag skulle vänta med att börja jogga tills jag gått ner nästan alla de kilo jag vill gå ner. Eftersom jag aldrig joggat så är min kropp inte van vid det och belastningen på knäna skulle bli för mycket och risken för skadorna för stor om jag börjar nu.

 

Jag måste verkligen försöka få in träningen på rutin mer så att det blir en självklar del av mitt liv och inte något jobbigt som måste göras. För måsten är sällan positiva. Några tips på hur jag kan övervinna min latmask?

 

 

Ångesten har försvunnit för den här gången och huvudvärken likaså. Dock finns frustrationen över jobbet fortfarande kvar. Hoppas på att även den snart ska försvinna och att min chef inser att jag behöver få veta om de vill ha kvar mig eller inte.

Kände att jag behövde få en liten break och har därför inte bloggat på några dagar. Vill att bloggandet ska vara roligt och inte känna det som en plikt att jag måste uppdatera. Jag tror inte att det är ni läsare som får mig att känna så utan snarare jag. För att hålla uppe ert intresse tror jag att jag måste spruta ur mig massa intressanta inlägg men ibland finns inte orken till att skriva.

 

Denna helg har gått helt i familjens tecken. Jag skrev i torsdags att jag fått oroande nyheter om en närstående släkting och det var min mormor som åkt akut till sjukhuset med en misstänkt liten stroke. Efter många undersökningar, prover och rötgen kunde de konstatera att de inte hittade något och hon fick åka hem igen. Så i fredags hälsade jag på mormor och morfar. Känner att jag har lite dåligt samvete över att jag inte hör av mig tillräckligt ofta till dem. Så lätt att "glömma" dock när alla andra är så enkla att ha kontakt med via sms, Facebook eller mail. Måste bli bättre på att ringa dem och bara kolla läget.

Mormor har i alla år som jag varit överviktig varit på mig om vikten och det har inte alltid uppskattats men samtidigt så vet jag att hon har gjort det av omtanke. Därför blev jag extra glad att hon såg så stor skillnad på mig nu.

 

I lördags var vi och hälsade hos min bror, hans tjej och son. Lille Sam är nu drygt 2månader och jag har inte sett honom på flera veckor. Tiden går fort och han har utvecklats mycket under dessa veckor. Roligast var att han var vaken hela tiden och att det gick att busa lite med honom. Lite kittlande på magen genererad ett härligt stort leende =)

 

Igår var mamma och jag inne i stan på förmiddagen och shoppade lite. Kul med lite nya kläder nu inför hösten och det bästa var att jag köpte en tröja i stl L =) Härligt att jag nu verkar komma ifrån XL. L känns av nån anledning så mycket mindre!