Mitt lättare liv

 

Jag är väldigt glad för den respons jag fick på förra inlägget vilket visar att jag verkligen inte är ensam. Ni är många som har samma problem som jag har, vilket i sig är skit, men det gör att jag vet att det finns de som förstår mig och förstår min kamp mot det (nästan)ständiga sockersuget.

 

Anledningen till att det idag känns lite hoppfullt för mig är att den första chokladkartongen inför julen kom till kontoret idag och jag är inte ett dugg sugen på att äta nåt ur den men också för att jag blev bjuden på godis av en kollega på lunchen men tackade nej. Varje gång jag kan tacka nej kommer hjälpa mig, försöker jag intala mig iaf. Sen jag skrev om detta i fredags har jag faktiskt bara ätit godis en gång och det va just i fredags kväll. Det alltså 4dgr =)

 

För min del är det just godis som är problemet. Jag har aldrig varit speciellt förtjust i läsk (vet att många är beroende av typ coca cola) eller energidrycker eller liknande utan det är godiset som är boven i dramat helt och hållet. Problemet är att jag förknippar vissa "aktiviteter" med att äta godis och har väldigt svårt för att göra dem utan något att mumsa på. Som t.ex bio, åka buss/tåg en längre sträcka eller se på film hemma. Det är något jag måste försöka jobba bort. Tåg/bussresan går inte snabbare för att jag har en påse lösgodis med mig...men det hör ju liksom ihop. Jag har alltid ätit godis när jag åkt till Malmö eller när jag åkte mellan Dalarna och Göteborg. Filmen på bio eller hemma i soffan blir inte bättre av att jag trycker i mig godis under tiden.

 

Är glad för att min kära sambo inte är en godisgris för det betyder att det inte finns massa godis hemma och jag blir inte läskad av att han äter eftersom det sker så sällan. Jag kämpar på och varje dag jag är utan godis är en liten liten vinst och framgång mot målet att bli av med beroendet =)

 

 

 

 

Hej mitt namn är Therése och jag är sockerberoende...ibland önskar jag att det fanns ett AS (Anonyma Sockerberoende) att gå till för att få hjälp med mitt beroende. Att vara beroende av socker påverkar mig varje dag och det är inget som är lätt att leva med...hjärnan kräver socker och hittar på att min kropp behöver det vilket gör att kroppen lyder och det resulterar i att jag äter det.

 

I måndags träffade jag en PT på mitt gym för en konsultation för att se om jag skulle vilja träna med henne. Jag tyckte hon verkade väldigt bra och hon förstod mina mål och ambitioner samt min rädsla för att få ont i knät igen.

 

Först hade jag tänkt köpa 6 PT timmar för de kostar ändå 525kr/tim men efter att ha snackat med henne inser jag att på så få timmar kommer jag ju knappt ha lärt mig något alls och framförallt inte fått in någon rutin. Därför har jag bestämt mig för att det iaf får bli 12 tim nu. Känner jag sen att jag vill ha/behöver fler så kan jag ju alltid köpa till fler.

 

Idag ska jag så ha mitt första träningspass med PTn (är lite smått rädd kan jag säga). Har ingen aning om vad hon har tänkt att vi ska göra. Är lite rädd för att inte ha något flås alls eller göra bort mig totalt då jag är så okunnig inom detta men det är ju därför jag tar hjälp av en PT. Vi bestämde att vi ska träna tillsammans 2ggr i veckan så då blir det 3v nu innan min semester och jul och då får jag väl träna på egen hand de saker jag fått från henne.

 

Trots min lilla dumma rädsla är jag ändå peppad och taggad inför att komma igång igen och förhoppningsvis göra träning till en naturlig del av mitt liv =)

 

Just nu känner jag mig lyckligt lottad över att ha så härliga människor runt mig =) I lördags hade jag ju min 30-årsfest och jag är väldigt glad för att så många ville och kunde komma. Festen blev väldigt lyckad och jag hoppas att mina gäster hade lite trevligt som jag hade =)

 

När de sista gästerna hade gått hem vid 3-tiden och jag skulle sova så hade jag svårt att somna då jag låg och tänkte på allt som sagt och gjorts under kvällen. Det var nästan så att mitt hjärta svämmade över av tacksamhet för att jag idag har så fina människor runt omkring mig som på ett eller annat vis förgyller mitt liv.

Tidigare genom åren har jag ju inte direkt varit bortskämd med att ha många goa vänner men idag är jag väldigt för hur mitt liv ser ut idag.

 

Jag vet att några av er har det tufft just nu och brottas med olika saker och att ni har (precis som jag har om mig själv) svårt att se ert egna värde och hur goa ni är men jag vill med detta inlägg berätta att jag tycker ni är underbara och jag hoppas att ni snart slipper kämpa och att ni snart mår bättre.

 

När jag igår sa till Erik att jag vill att ni ska veta hur viktiga och betydelsefulla ni är och att ni ska kunna se ert egna värde så frågade han varför jag kan vara så snäll och ge så kloka råd till andra utan att se mitt egna värde....ja du det är knepigt. Antar att det många gånger är lättare att vara snäll mot andra än mit sig själv.

 

Jag vill tacka alla som stöttar mig i mitt kämpande och som lyssnar när jag behöver prata. Jag lovar att göra det samma med er om ni behöver =)

 

 

Igår kunde jag ju återigen vara med på afrodansen och det va väldigt roligt trots att vi bara var 3st (va typ 15-20st första gången i september).

 

Jag dansade på och klarade av att göra alla rörelser och kände inte av knät alls! Så jävla skönt! Är glad för nu kan jag alltså äntligen ta i lite igen med benen :)

 

Denna helgen kommer det dock bli lite dåligt med träning. Idag ska det tvättas, städas, bakas och fixas inför min  30-årsfest imorgon.

På dagen imorgon ska jag på Spa tillsammans med syrran och få en Hot Stone massage. Det blir en ny upplevelse, hoppas massören är riktigt bra! Ska bli väldigt skönt i vilket fall. Allt för längesen jag fick massage nu trots att bästa kompisen är massör =)

 

På söndag sedan är det dop för min lille systerson så kanske att vi hinner klämma in ett träningspass på kvällen efter dopet. Vi får se vad som hinns med.

 

Längtar lite till måndag också då jag ska ha ett första möte med den tjej som kanske blir min PT. Ska bli så kul att komma igång och det tillsammans med någon som verkligen kan sin sak och som kan (förhoppningsvis) peppa mig till tusen!!

 

Ha en trevlig helg kära läsare!

 

 

 

Jag har haft en go träningsvärk i magen några dagar nu och denna gång gillar jag det för det betyder att jag äntligen är på rätt spår igen =)

 

Ikväll blir det äntligen afrodans igen. Vet inte hur många veckor jag varit borta nu men tror jag missat 3 tillfällen...jättetråkigt då det bara är 10st men så är det när man blir skadad. Ikväll ska jag dock "rocka loss" ordentligt på afrodansen=)

 

Den gångna helgen har väl inte direkt varit en helg med strikt kosthållning....fast så får det vara ibland. I lördags hade jag mitt 30-årskalas och jag hade bakat flera sorters godsaker och i går var det farsdag så då slank det ner en bit farsdagtårta bl.a.

 

 

Jag skäms lite över att det varit så lätt att falla tillbaka i gamla mönster under dessa veckor då jag inte tränat men eftersom jag ändå skött kosten hyfsat bra har det faktiskt inte blivit något plus på vågen. Inget minus heller visserligen men jag är bara glad att jag inte gått upp.

 

Mitt kalas i lördags va väldigt mysigt och jag är så otroligt tacksam för att jag har en sån fin familj som alla stöttar mig och tror på mig. Jag fick pengar i present av mina morföräldrar som jag först tänkte "De kommer väl till pass nu när vi ska flytta och köpa nya möbler" om...men sen när jag pratade lite med mormor så sa hon att hon hört från mamma att jag önskade mig en PT i present och därför ska givetvis pengarna gå till en PT =)

 

Jag känner att motivationen att köra igång igen börjar komma tillbaka och jag vill verkligen inte vara en soffpotatis längre utan jag SKA bli en person som tränar och som har det som en helt naturlig del i mitt liv. Detta hoppas jag verkligen att en PT ska kunna hjälpa mig med! Nu kommer vi bara till det svåra att veta vilken PT jag ska välja. Jag har gymkort på Nordic Wellness och de har ju massa men vem passar mig? Hur går det till att ha en egen PT?

Jag vill hitta någon som är tuff och som pushar mig, någon som förstår mig och mina mål och kan hjälpa mig att nå dem. Dock känns det lite läskigt att betala så mycket pengar utan att veta om jag kommer tycka om den person jag valt...

 

Nä nu kör jag igen och jag är redo att jobba för att se resultat! Lova att ni skriker på mig om ni märker att jag börjar slappna av igen =)

 

Förresten så tycker jag det är roligt att flera av er har antagit den utmaning jag skrev om i förra veckan. Hur går det för er? Igår glömde jag av att göra övningarna men de andra dagarna har jag genomfört dem och idag kommer jag göra både dagens och gårdagens. Inget slappande nu!

 

 

Jag blev tidigare idag tillfrågad av en av mina bloggläsare att vara med i en utmaning som hon skulle köra tillsammans med några kompisar.

Jag antog utmaningen och ska nu göra dessa övningar i 30 dgr från idag och hoppas att jag sedan kommer ha en något plattare och starkare mage =) De skulle även köra en utmaning med squats (knäböj) men det hoppar jag över då jag inte vill överbelasta knät igen nu när det äntligen börjar bli bra.

 

Så nu utmanar jag er kära läsare att göra detta också! Ni kan göra övningarna hemma i vardagsrummet och det gör ju att det är lättare att få övningarna gjorde =) Antar ni utmaningen?

Förlängde precis mitt gymkort med ytterligare 12 månader!

 

Jag köpte mitt gymkort förra året i slutet av november så det tar snart slut. Då köpte jag de med ett julerbjudande och betalade endast 3000kr kontant istället för 5100kr om jag hade tagit det på autogiro. Det är stor skillnad.

 

Nu köpte jag det via en deal som jag fick på mailen idag. Detta året var erbjudandet ännu bättre och jag fick idag betala 2495kr för 12 mån =) Det bästa är att jag är lyckligt lottad och har ett bra friskvårdsbidrag från jobbet så jag behöver endast betala en liten del av det!

 

Ser fram emot ytterligare ett år på gymmet längtar faktiskt dit nu och hoppas att jag snart kan börja träna igen. Det kort jag haft är samma som jag köpt nu, Guld + vilket innebär att jag kan träna gym och gruppträning på alla anläggningar i Göteborgstrakten. Det är perfekt för då kan man hoppa runt och välja de bra passen istället för att begränsa sig till någon enstaka anläggning.

 

 

I fredags firade ju jag och Erik 1½år och jag bjöd ut honom på en italiensk restaurang. Där avnjöt vi varsin riktigt god pasta. Det var en väldigt bra restaurang så dit kan jag absolut tänka mig att gå tillbaka.

Efter middagen åkte vi hem och åt efterrätt och drack bubbel. Vi låg länge i soffan och bara mös och pratade =) En väldigt bra kväll helt enkelt!

 

 

Idag den 1 november är det 1½ år sedan Erik och jag blev ett par =) Vi hade dejtat några månader men efter en väldigt bra valborg där jag träffade hans kompisar för första gången bestämde vi att ni är det vi! Och sedan dess har det varit vi i vått och torrt och så hoppas jag att det kommer att vara resten av våra liv!

 

Igår vred jag till mitt onda knä så jag fick ännu ondare och när Erik kom hem från sin träning kom han med denna bukett rosor för att jag hade ont =) Det gjorde lite mindre ont efter det! <3

 

Jag tror tyvärr inte det har hänt så mycket på vågen. Eftersom jag inte kan träna är motivationen inte på topp och trots att jag absolut inte vill gå upp de kilon jag har tappat så tillåter jag mig ändå att äta sådant som kanske inte är det allra bästa valet...

Jag kommer komma igen så fort jag kan träna igen det vet jag!

 

Tidigare har jag ju sagt att jag inte hänger upp mig på kilona och inte kommer vara i mål när jag väger ett visst antal. Detta är ju en resa som kommer vara resten av mitt liv men jag kommer sluta försöka viktminska när jag ser ut som jag gjorde här:

 

Detta är från 2004 när jag var brudtärna på min systers bröllop. Har ingen aning om vad jag väger när men kan gissa på ca 80kg. Jag älskar den klänningen och vill att den ska passa igen. Mamma har sytt klänningen och den hänger på deras vind så när jag börjar närma mig den vikten tänker jag prova klänningen och ha den som mått.

Vet inte när jag skulle kunna använda den igen men det hör inte till saken, det som är viktigt är att den ska passa.

 

Jag vet att jag har en enorm kämparglöd inom mig, det märkte jag i somras när jag påbörjade min viktresa, och med det kämparglöden ska jag klara av hela denna resa. Jag ska komma ner till en vikt där jag trivs och där jag känner mig snygg. Jag måste dock först hitta tillbaka till den där kämparglöden och det tror jag att jag har svårt att göra så länge jag inte kan träna. Men snart så!