Mitt lättare liv

 

Ångesten har försvunnit för den här gången och huvudvärken likaså. Dock finns frustrationen över jobbet fortfarande kvar. Hoppas på att även den snart ska försvinna och att min chef inser att jag behöver få veta om de vill ha kvar mig eller inte.

Kände att jag behövde få en liten break och har därför inte bloggat på några dagar. Vill att bloggandet ska vara roligt och inte känna det som en plikt att jag måste uppdatera. Jag tror inte att det är ni läsare som får mig att känna så utan snarare jag. För att hålla uppe ert intresse tror jag att jag måste spruta ur mig massa intressanta inlägg men ibland finns inte orken till att skriva.

 

Denna helg har gått helt i familjens tecken. Jag skrev i torsdags att jag fått oroande nyheter om en närstående släkting och det var min mormor som åkt akut till sjukhuset med en misstänkt liten stroke. Efter många undersökningar, prover och rötgen kunde de konstatera att de inte hittade något och hon fick åka hem igen. Så i fredags hälsade jag på mormor och morfar. Känner att jag har lite dåligt samvete över att jag inte hör av mig tillräckligt ofta till dem. Så lätt att "glömma" dock när alla andra är så enkla att ha kontakt med via sms, Facebook eller mail. Måste bli bättre på att ringa dem och bara kolla läget.

Mormor har i alla år som jag varit överviktig varit på mig om vikten och det har inte alltid uppskattats men samtidigt så vet jag att hon har gjort det av omtanke. Därför blev jag extra glad att hon såg så stor skillnad på mig nu.

 

I lördags var vi och hälsade hos min bror, hans tjej och son. Lille Sam är nu drygt 2månader och jag har inte sett honom på flera veckor. Tiden går fort och han har utvecklats mycket under dessa veckor. Roligast var att han var vaken hela tiden och att det gick att busa lite med honom. Lite kittlande på magen genererad ett härligt stort leende =)

 

Igår var mamma och jag inne i stan på förmiddagen och shoppade lite. Kul med lite nya kläder nu inför hösten och det bästa var att jag köpte en tröja i stl L =) Härligt att jag nu verkar komma ifrån XL. L känns av nån anledning så mycket mindre!

 

 

Jag känner mig så trött så trött. Känns som att jag skulle kunna sova flera dagar i sträck om jag fick. Känner att jag liksom inte orkar nånting eller vill göra nånting. När jag hade varit på jobbet i 30min imorse så längtade jag hem och önskade att jag bara fick sitta ihopkurad under min filt i soffan och bara va där utan att behöva prata med någon eller vara trevlig mot någon.

 

Det känns lite som att jag igår va en ballong full av luft och idag har någon stuckit hål på den.

 

Jag är trött på att leva i ovisshet när det gäller jobbet och samtidigt som jag gör det behöva "ta hand" om en praktikant som så uppenbart är ute efter mitt jobb. Hennes prestation är dock inget bra så hon kommer inte kunna få jobb här (eller ja det finns inget ledigt jobb heller för den delen). Hon suckar och klagar över arbetstiderna (som hon mycket väl visste om innan hon började hos oss) och är inte direkt serviceminded i telefon till kunderna.

 

Att jag dessutom fick lite oroväckande nyheter om en närstående släkting idag gör att energinnivån minskar ännu mer och tankarna börjar snurra.  

 

Tyvärr måste jag och min sprängande huvudvärk härda ut till kl 18 innan vi får gå hem. =(

 

Hoppas ni mina kära läsare har en bättre dag!

Ikväll är det dags för quiz igen. Vårt stammisställe att quiza på är Glenns på Andra Långgatan men idag blir det på Dubliners på Järntorget.

 

Vi har quizat där förut men aldrig vunnit. Det är svårare frågor där tycker jag. Tyvärr kan jag inte quiza på Glenns under hösten då jag numera har afrodans den kvällen.

 

Efter jobbet var jag på ICA Maxi för att handla mat. När jag gick förbi klädesavdelningen såg jag ett par väldigt snygga träningstajts och jag var tvungen att titta lite närmare. Jag har bara svarta träningsbyxor och färgglada toppar/linnen och jag har tidigare tänkt att det vore kul med mönstrade tajts också.

 

Ojoj vilken stressig morgon det blev idag. Vanligtvis går vi upp kl 05.50 och det är alltid min klocka som ringer då. I fredags hade jag lite sovmorgon och hade kopplat bort det vanliga alarmet och sedan tydligen glömt sätta på det igen för idag....

Detta resulterade i att vi vaknade 07.35 istället. Erik skulle åka till Stockholm med tåg kl 07.40 så det var hans kollega som ringde och undrade var han va. Vi flög ur sängen båda två (jag börjar jobba 07.30) så jag var redan sen och ringde jobbet och fick höra att en kollega satt i växeln. Jag slängde på mig kläder och 20 min senare var jag ute ur lägenheten. Erik fick bokat en ny biljett till en timme senare och fixk stressa rejält också.

 

 

Kommer ihåg en gång när jag var reseledare i Bulgarien och försov mig. Jag skulle ha transfer till flygplatsen från ett gäng hotell. Jag skulle möta bussen utanför ett hotell och även hämta gäster där. Jag vaknade av att en kollega som hade jourtelefonen ringer och säger att gästerna vid det hotellet undrar var guiden är. I det yrket får man verkligen inte försova sig. Jag slängde på mig kläderna och sprang bort till hotellet. Kom kanske 15min sent eller nåt. Det jag upptäckte när jag kom dit var dock att jag hade fel uniform på mig. Vid transfer var det skjorta, scarf, kjol och pumps som gällde. Jag hade på mig skjorta, scarf, shorts och gympaskor. Det måste ha sett ganska roligt ut =) Detta var antingen 2006 eller 2007, sen dess har det inte hänt igen förrän idag.

 

Gud älskar dig just som du är, är nåt man ofta får höra

Sen följer en lista på krav

Förändringar man måste göra

För att bli godkänd, för att va med

Men om jag lyder dem nu

 

Då vore jag inte jag

Då vore jag någon annan än jag

 

Allt vad jag har är en bön

En dröm om att en gång få duga

Att få leva mitt liv som jag vill

Utan att tvingas ljuga

om vem jag älskar, om vem jag är

Att va någon som blir välkomnad in

 

Annars är jag inte jag

Annars är jag någon annan

 

Om jag fick leva mitt liv en gång till

Gjorde jag om det igen och igen

Om jag fick välja precis som jag vill

Vill jag vara jag

 

Annars vore jag inte jag

Annars vore jag någon annan

 

Det jag är, är något värt

Mitt liv är ett liv värt att leva

Det jublar, det rasar, det smärtar, det kvider

 

Annars vore jag inte jag

 

Jag väljer det en gång till

Om jag fick leva just mitt liv igen

 

Detta är texten till en låt från "Livet är en schalger" som sjungs av Peter Jöback. När jag lyssnade på texten så träffade den mitt i prick hos mig. Jag är jag och mitt liv är värt att leva!

Igårkväll var det som sagt dags för mig och Emma att börja dansa afrodans. Var lite orolig över att jag inte skulle hänga med i rörelserna men det var för det mesta inga problem =) Ledaren som kommer från Ghana sa i början att det är ok att skratta och le för att man kommer av sig eller ser löjlig ut, för alla gör det.

Vi höll på i nästan 2 timmar och det var jättekul =)

 

Jag fick så mycket positiv energi igår från er läsare och andra när jag la ut bilderna på mig själv som visade vilken skillnad det faktiskt blivit på mig sen jag började! Att få så många positiva kommentarer är något jag inte är van vid. Ni kan inte ana vad det gör med mig och hur glad jag blir av att få höra/läsa att jag, lilla jag, inspirerar andra att äta nyttigt och att träna. Alltså JAG som de senaste 15år ALDRIG tränat inspirerar helt plötsligt andra att göra det! Jag kan inte riktigt fatta att det är så.

 

Under väldigt många år gick jag runt i tron om att folk inte tyckte om mig eftersom att jag inte trodde att jag var värd att tyckas om. Det kunde vara någon kommentar, ett ansiktsuttryck eller kanske inget speciellt egentligen som fick mig att tro att han/hon tycker inte om mig så det är bäst att jag håller mig undan. Jag hade så höga skyddsmurar runt mig att jag inte ens gav de flesta en chans att lära känna mig. Det är mycket lättare (eller ja man inbillar sig nog det iaf) att "dumpa" någon än själv blir dumpad. Alltså det var lättare för mig att stänga ute personen och hitta på att den inte gillade mig än att släppa in den innanför muren och sen bli ratad för att den faktiskt inte gillade mig. Jag skyddade mig nog väldigt mycket från att bli sårad igen.

 

Det som gör mig glad idag (och förvånad) är att flera av de personer som jag har intalat mig själv inte gillar mig följer bloggen och pushar mig och skriver att jag är inspirerande och allt var det nu är!

Till er vill jag be om ursäkt om ni någon gång har känt att jag varit avvisande/kall/opersonlig eller svår att ha att göra med. Jag önskar att jag hade gett er en chans att lära känna mig och att jag hade fått en chans att lära känna er bättre men tyvärr var jag inte redo för att släppa mina murar då när våra vägar korsades!

 

I vilket fall så hoppas jag att jag kommit ur de där tankebanorna och insett att jag faktiskt är värd att lära känna.

 

Igår när jag dansade afrodansen för fullt hade jag riktigt roligt och mitt i allt poppade en tanke upp i mitt huvud att "Jag gillar att ha roligt". Och det är väl klart jag gillar det! Varför skulle jag inte gilla det? Men tidigare har jag haft väldigt svårt för att tillåta mig själv ha roligt.

Det ska det bli ändring på och framöver ska jag bara göra saker jag själv tycker om, jag ska lyssna på mig själv och jag ska inte göra saker som stjäl min energi. För jag är värd att ha roligt!

 

Ett nytt motto måste därför bli: YOLO (You only live once)

 

Varje morgon när jag vaknar ställer jag mig själv samma fråga: "Vad ska jag ha på mig idag?". Jag har försökt att redan på kvällen bestämma morgondagens outfit men det slutar alltid med att jag dagen efter ändå inte känner för att ha de kläderna. Läste nånstans igår att trots att man ofta tänker att man inte har något att ta på sig svämmar garderoben över av kläder och att i 80% av fallen använder vi endast ca 20% av våra kläder.

Så kan det nog vara då man ju givetvis har sina favoriter.

 

Idag gick dock valet av kläder ganska snabbt och jag blev glad när jag kände mig smal i det jag tagit på mig. Så idag är en smaldag =)

 

Förra veckan var lite tuff med mycket tankar och oro men det känns bättre denna vecka. Vet fortfarande inte om jag får stanna kvar på jobbet eller om jag ska sluta när mitt kontrakt går ut men att mina kollegor är övertygade om att jag får stanna gör att jag vågar tro på det också.

 

När det gäller vikten och träningen så har jag också bättre känsla denna vecka. Tränade hemma igår och gjrode lite olika styrkeövningar och de kändes lättare att göra och jag orkade fler repetitioner än när jag gjorde samma övningar under fitnessfighten i juli. Dock är det många av deras övningar som kräver hantlar eller iaf nån typ av vikter. Då jag inte har några sådana fick jag hoppa över de övningarna. Funderar därför på om jag ska köpa detta. Kan ju vara bra att ha det hemma om man en annan regnig dag inte känner för att ta sig till gymmet men ändå vill träna. Får kolla runt lite på nätet efter några bra. Någon som har tips?

 

I eftermiddag ska jag och Erik på lägenhetsvisning. Det var ett tag sen nu. I vintras/våras sprang vi på många visningar i många olika stadsdelar men hittade aldrig det vi sökte. När jag sen fick sålt min lägenhet och endast hade några veckor på mig att flytta ut kändes det enklare att lägga ner letandet och flytta in hos honom. Jag trivs jättebra i vår lilla lägenhet i Linné och upplever den inte alls så trång som jag trodde jag skulle göra men samtidigt så skulle jag gärna vilja ha något större som är vårt som vi kan inreda tillsammans.

Den lägenhet vi ska kolla på ikväll har en del renoveringsbehov som köket t.ex och jag har ingen aning om vi skulle ta oss vatten över huvudet om vi skulle ge oss på att göra ett nytt kök. Jag har aldrig gjort något liknande men känner att om vi kan komma över en fin (i övrigt) lägenhet till ett relativt bra pris och får designa den precis så som vi vill ha den så borde ju det vara perfekt =)

 

Jaja vi får se ikväll vad vi tycker om denna. Min svärfar följer med som experthjälp då han har lite mer erfarenhet av köksbyggande än vad vi har.

 

En anledning till att jag just nu känner mig lite lättare till mods är för att jag fortsätter märka att jag minskar i storlek. Vet inte om det har hänt så mycket på vågen för jag kommer faktiskt inte ihåg vad jag vägde sist jag vägde mig :) Men jag märker på fler och fler kläder att de sitter lösare :) Vilken härlig känsla det är!

 

Ha en mysig höstdag i regnet kära läsare =)

Sitter i soffan och lyssnar på regnet som öser ner utanför.

Jag måste erkänna att jag gillar hösten och regnrusket eller iaf när jag är inomhus. Älskar att tända ljus och krypa upp i soffan med en varm filt. 

 

Hade tänkt gå till gymmet men det blev styrkeövningar hemma istället både pga regnet och tvättid. Det funkade bra det med.

 

På torsdag ska jag och Emma börja med afrodans och det ser jag verkligen fram emot. Hoppas det är riktigt jobbigt :-)

 

Ha en trevlig kväll!

Då veckan var ganska så upp-och-ner för mig med mycket tankar och motivation kände jag att jag behövde pausa från bloggen några dagar och bara vara men nu är jag tillbaka =)

 

Det har varit en bra helg (visserligen inte slut ännu men har bara träning kvar på schemat idag).  I fredags efter jobbet tog jag mig till gymmet och sen när Erik kom hem gick vi till La Sombrita och åt middag och drack en drink =) Efter middagen tog vi oss till Star Bowling där vi mötte upp några vänner och körde lite discobowling och drack White russian. Erik vann bowlingen och jag är glad att jag kom 3a (av 4, alltså inte sist).

 

 

   

 

 

När vi skulle hämta skor så hittade jag ett par skor i storlek 51, de såg ut att vara typ 50cm långa. Jag provade dem och det såg ut som clownskor på mig =)

 

Igår mötte vi mina föräldrar och åkte till naturreservatet Sandsjöbacka för att njuta av kanske den sista sensommardagen. Vi gick en promenad på ca 6,5km och stannade för att fika i det gröna samt plocka björnbär. När jag var lite brukade vi åka dit och plocka massvis med björnbär och sen kokade mamma saft och sylt på dem men idag hade vi endast en tom matlåda med oss så efter ca en halvliter fick vi nöja oss.

 

 

 

 

Efter promenaden följde vi med mina föräldrar hem på middag och så blev det lite kladdkaka med björnbär till efterrätt =) Mumsigt!

 

Idag har varit en lugn söndag. Jag har varit en sväng i stan för att Peter Jöback signerade sin senaste skiva på Åhléns kl 14. Mamma bad mig åka in och köpa en skiva och få den signerad så det gjorde jag. Det var lite roligt att stå där i kön och titta på de andra som köade. En tjej var jättesminkad och uppklädd och såg väldigt nervös ut. När hon fått sin skiva signerad tog hennes pojkvän massa kort på henne och Jöback. Gubben framför mig i kön va typ 55år och hade ca 20 skivor/singlar med Jöback som ha ville ha signerade. Jag trodde inte Peter skulle göra det men har skrev på alla. Jag har alltid gillat Peter och tycker han har en fantastisk röst och han är jätteduktig men skulle väl inte kalla mig något stort fan. Träffade honom i Mora när jag jobbade som funktionär på Vasaloppet och han sjöng på invigningen av Vasaloppsveckan, då va han väldigt trevlig.

 

 

 

 

Helgen kommer avslutas med ett pass MRL och sen lite mys i soffan =) Känner att motivationen så sakteliga är på väg tillbaka och jag tänker inte låta nästa vecka bli lika dålig som denna.

 

Ha en fortsatt skön söndag!

 

 

Hittills så tycker jag att min livsstilsförändring har gått förvånansvärt enkelt och jag trodde att jag skulle ha mycket svårare att anpassa mig efter den än vad jag faktiskt haft. Men nu när jag känner att jag är i en svacka och både motivationen och energin är riktigt låg inser jag att jag nog inte kommit så långt som jag trodde, rent mentalt.

 

Jag har sovit dåligt de senaste nätterna med tankar som mal i huvudet och orsakar oro och magont. När jag nu känner att jag är i en svacka märker jag hur snabbt jag börjar tänka i gamla banor igen. Oroar mig, som jag skrev igår, för jobbet och om jag får stanna eller inte.

Har ett mammavik och nu verkar det som att hon inte kommer komma tillbaka då det är sagt. Antingen så kommer hon förlänga sin mammaledighet eller så säger hon upp sig. Förlänger hon mammaledigheten får jag troligtvis stanna tills hon kommer tillbaka men säger hon upp sig kommer tjänsten att läggas ut så de kan rekrytera någon ny. Jag får givetvis söka tjänsten då men det betyder ju inte att jag får den.

 

Min dåliga självkänsla säger till mig att de inte kommer vilja ha mig efter att mitt kontrakt går ut eftersom att jag inte gör ett tillräckligt bra jobb. Fast jag vet ju att de är nöjda med mig, annars borde de ju ha påtalat detta tidigare. Min chef sa igår att jag är en klippa i receptionen och att hon tycker det är skönt att inte behöva tänka på om saker och ting fungerar där för att jag är så pålitlig och att hon vet att jag gör det jag ska och kommer i tid. Trots detta kan jag inte sluta tänka på det hela och jag hoppas verkligen jag får svar snart.

 

Igår skulle jag ha kört indoor walking men några timmar innan passet fick jag meddelande om att det var inställd då ledaren va sjuk. Hade då tänkt gymma istället men all energi försvann så jag spenderade hela kvällen i soffan och skämdes sen rejält över det. Känner mig så himla lat just nu och vill komma ur den här svackan så jag får energi igen att ta mig till gymmet för att jag mår bra av det.

 

Idag känner jag mig lite i obalans med för mycket tankar i huvudet och en konstig känsla i magen. Jag har ju som jag skrivit tidigare ett vikariat som snart tar slut men har fått hintar tidigare om att det kanske förlängs. Detta är något jag tänker på varje dag. Vill verkligen inte bli arbetslös igen. Jag har sökt en del jobb men inte fått några svar ännu.

 

Igår fick jag lite information om den person jag vikarierar för men jag vet inte riktigt vad jag ska göra med den informationen och detta gör mig förvirrad. Jag vaknade tidigt imorse och låg sen och vred och vände några timmar innan klockan ringde utan att kunna släppa tankarna på min framtid.

 

De här osäkra och förvirrade känslorna samt känslan i magen känner jag allt för väl igen och jag vill verkligen inte tillbaka till det. Jag känner att jag inte kan koppla bort dessa tankar utan funderar hela tiden på hur det kommer bli.

 

Tanken på att bli arbetslös skrämmer mig då jag vet hur jag mått tidigare när jag varit det. Jag önskar så att jag bara att jag får veta så jag kan ta mig igenom det oavsett hur det blir. Tyvärr har jag en förmåga att alltid förvänta mig det värsta och har väldigt svårt för att "ta det som det kommer".

 

Är lite glad för att jag ska gå på Indoor walking efter jobbet (om än helt opepp). Glad för där kommer jag köra så hårt att jag inte kommer kunna tänka på jobbet och sen kommer jag förhoppningsvis sova gott i natt.

 

Sen jag började min viktresa så har jag läst väldigt mycket om träning och viktminskning både faktaartiklar och bloggar. Jag har även gått med i en grupp på Facebook där alla medlemmar på något sätt kämpar med sin vikt. Det finns så många metoder att gå ner i vikt/få bäst träningsresultat på att jag blir helt förvirrad.

 

Eftersom att jag ser detta som en livsstilsförändring och inte en diet vill jag inte kategorisera mitt sätt att äta, alltså jag följer in GI, LCHF, 5:2 eller annat utan jag äter vanlig mat i betydligt mindre mängd än tidigare. Jag är en pastaperson och förut kunde jag lätt äta kanske 150-200g pasta på en portion. Visst fattade jag att det var ALLDELES för mycket men jag tyckte ju om det. Idag äter jag ca 25g (okokt) pasta/ris/bulgur per portion, detta enligt kostschemat vi gick efter när vi höll på med Kick-start i juli. Givetvis gör det skillnad på antalet kcal jag får i mig per dag.

 

Det finns ju flera sätt att få reda på om ens viktresa går åt rätt håll och det är genom mätning och vägning. Vi har sagt att vi ska väga oss varje fredagsmorgon men de senaste två fredagarna när jag vägt mig har vågen visat +, när jag sedan har vägt mig på lördagsmorgonen har den visat -. Jag vet att man pendlar lite upp och ned från dag till dag så det kan ju variera. Därför är det ju dumt att ha en dag då man SKA väga sig eftersom det kan vara en dag då man väger lite mer än igår t.ex.

Vi har också mätt oss regelbundet och skrivit in måtten och vikten i ett excelark. Även det är svårt att få till bra beroende på när på dagen man mäter men sen är det svårt att mäta på exakt samma ställe.

 

Summa sumarum så känner jag att siffrorna på vågen och måttbandet inte riktigt överensstämmer med det jag själv känner. Därför tänker jag lita mer på känslan än siffrorna. Då menar jag känslan när jag ser mig själv i spegeln eller när jag känner att kläderna sitter lösare. Den känslan är dessutom bättre på nåt sätt än den jag får när jag ser att jag gått ner 4hg.

 

Kommer inte ihåg vilken dag jag vägde mig nu sist men då vägde jag iaf 106,9 vilket betyder att det nu är mindre än 7kg kvar till mitt första delmål. Dock känner jag att det är viktigare att jag kan hitta en fin klänning i en mindre storlek till min fest än att jag väger under 100kg.

 

Man brukar säga att "age is just a number" nu säger jag istället att "weight is just a number". Givetvis vill jag att vikten ska minska och tänker definitivt ha koll på den men tänker inte bli besatt av siffrorna. Så länge jag känner i kroppen att jag minskar så är jag nöjd med det =)

Igårkväll provade jag då på MRL för första gången. Jag var lite rädd innan att det skulle ge mig samma hemska träningsvärk som bodypumpen men så blev det inte som tur va =)

 

Det är också ett styrketräningspass men utan extra vikter, det var alltså endast min egna kroppsvikt och det passade mig mycket bättre. Trots att vi gjorde sqauts, jägarvila och andra benövningar gjorde det inte ont i knäna. Därför kommer jag nog vänta lite med bodypumpen och köra på MRL ett tag. Gillade också att detta var på Järntorget så jag kunde cykla dit.

 

När jag kom hem sa jag till Erik att det var ett kul pass och att jag gärna gör det igen och så bokade jag in mig nästa söndag också. När jag stod i duschen tänkte jag på vad jag sagt till honom och kom på att jag nog aldrig kommit hem från ett pass förut och glatt sagt att detta är min grej, detta ska jag göra igen! Tänk vad saker kan ändras snabbt egentligen. Min inställning till träning känns helt annorlunda nu tycker jag det är kul och ser fram emot det =)

 

Har lite träningsvärk i magen och rumpan idag men den gör sig inte påmind så fort jag rör på mig och då är det bara gött! Då kan jag känna att träningen tog och att jag gjort nåt bra!

 

 

Vi började dagen med att äta en sen frukost på Elite Plaza Hotel. Förra hösten vann mamma en frukost för 2pers där men hon gav den till mig och Erik. Det är ju stans enda 5-stjärniga hotell så frukosten va väldigt bra.

Min ätardag är egentligen lördag men det enda jag unnade mig igår var en liten glass så jag kände att jag kunde äta gott idag istället. Det blev både äggröra och bacon, god färsk fralla, pannkaka och riktigt god juice =) Härligt att lyxa till det så en vanlig söndag!

 

Den 8 mars 2012 är en dag jag alltid kommer komma ihåg. Det var den dagen jag träffade min älskling allra första gången.

 

Dagen hade varit riktigt dålig och jag var väldigt nära att ställa in vår date på kvällen men jag tog mig i kragen och mötte upp honom på Järntorget och ni kan ju gissa hur glad jag är för det idag =) Vi hade haft kontakt på Mötesplatsen några veckor innan vi bestämde för att ses och äta middag. Vi gick till ett ställe på Linnégatan och det blev den bästa första daten jag någonsin varit på. Jag ville inte att kvällen skulle ta slut.

 

Idag är det 1½ år (8 september 2013) sen vi satt där på Temple Bar och snackade och detta har varit den bästa tiden i mitt liv! Jag älskar min Erik mer och mer för varje dag och är så tacksam för att jag träffat honom. I maj i år blev vi sambo och jag älskar att vakna bredvid honom varje morgon och att få somna bredvid honom varje kväll!

 

Han gör mig till en bättre person och gör att jag känner mig hel. Han har gjort mig lugnare och lättsammare och hjälpt mig till att ta tag i mitt liv och påbörjat min viktresa! Jag hade aldrig kunnat påbörja denna "resa" utan honom och jag vet att han är min största supporter (och jag hans i hans viktresa).

 

Om jag har en dålig dag och fastnar i negativa tankar så längtar jag tills jag kommer hem och får krypa ihop i hans famn för då rinner allt det negativa av mig och jag blir lugn och mer harmonisk.

 

Erik du är underbar och jag älskar dig av hela mitt hjärta!

 

Älskar att sluta jobba kl 13 på fredagar. Så skönt med 2½ dagar helg =)

 

Om en timme ska jag ta mig till Korsvägen för att möta pappa, syrran och min älskling. Vi ska till Liseberg och åka som tokiga =) När vi var där i somras var då så mycket folk att vi fick stå 40-50min i kö till bl.a Balder. Idag hoppas jag det är betydligt färre besökare även om vädret är grymt härligt!

 

Ha en bra fredag i solen kära läsare!

 

 

Jag börjar mer och mer inse att nu är nu och då är då. Det finns ingen anledning att leva i det förflutna och jag kämpar med att göra upp med mina gamla tankar och hjärnspöken och se framåt. Ibland är jag besviken på mig själv att jag inte tog tag i mitt liv tidigare men samtidigt så vet jag att jag inte var redo då. Jag mådde för dåligt för att orka ta tag i det och bara körde på och lät tiden passera. Men bättre sent än aldrig, eller hur va det nu? Hittade detta citatet och tycker det är väldigt passande.

 

Alltså den här träningsvärken är den värsta jag någonsin har haft, hoppas att det är positivt. Min kollega som hjälpte mig med Bodypumppasset sa att det alltid är värst efter de första gångerna och det känns inte som att det kan bli så mycket värre än detta.

 

Efter jobbet igår åkte jag hem och dammsög lägenheten. Sambon jobbade över så jag tänkte att han skulle få komma hem till en ren lägenhet. Efter dammsugning ställde jag mig och diskade och så länge jag rörde på mig kände jag inte värken så mycket men så sen när jag landat i soffan och skulle ta mig upp fick han hjälpa mig =)

 

Idag jobbar jag till kl 18 och sommaren är officiellt över. Under sommaren jobbade jag till 16.30 mån-tors och till kl 13 på fredagar men nu är det alltså till kl 18 igen. Sen ska jag i väg och quiza med några kompisar så ingen träning idag. Imorgon blir det inte heller någon träning då jag ska på Liseberg och åka massa karusell men inte äta någon karamell =)

 

Känns sådär med 3 träningsfria dagar i rad och "bara" 4 träningar denna veckan men måste tänka tvärtom och tänka att jag faktiskt  kommer träna 4ggr och att det blir 4 tuffa träningspass. Ser fram emot att prova MRL på söndag, hoppas träningsvärken är borta då bara =)

 

Går lite konstigt då det är i låren det känns allra mest och de på kontoret har lite roligt åt mig när jag stapplar runt här och samtidigt grinar illa. Det är ju kul att man kan sprida lite glädje =)

 

 

 

 

Igår tränade jag Bodypump efter jobbet. För ett tag sen nämnde jag för en kollega att jag var sugen på att prova på Bodypump och undrade om hon provat det. Hon hade gjort det många gånger och sa att vi kunde köra ett pass tillsammans så skulle hon visa mig lite vad som krävs så igår gjorde vi det.

Det var himla tur att hon var med för det var en väldans massa vikter och saker man skulle plocka på sig innan passet började och jag hade inte haft nån aning om vad som behövts annars.

 

Vet inte om jag tyckte det var speciellt kul men det är nog skitbra träning då alla stora muskelgrupper tränas med låga vikter men med många repetitioner. När det hade gått 10 min så var jag helt slut och längtade tills det var över...men på nåt sätt tog jag mig igenom resterande 50 min trots skakande muskler och ömmande knän.

Efteråt var benen eller ja hela kroppen egentligen som kokt spagetti...benen lydde inte riktigt när jag gick i trappor.

 

Idag har jag då träningsvärken from hell i hela kroppen och det gör ont att ställa mig upp, sätta mig ner, lyfta armarna ja i princip när jag gör allt annat än sitter helt still. Känner mig som om jag vore 80år. På ett sätt är det väl visserligen gött med sån träningsvärk för då vet jag att träningen tagit och även om jag nu säger att jag aldrig kommer göra Bodypump igen så kommer jag nog ändra åsikt när värken är borta.

 

Tycker det är kul att utmana mig själv och prova nya träningsformer och se vad jag klarar. I söndags hade jag ett pass MRL (mage,rumpa,lår) inbokat men då jag tränade tidigt på morgonen och sen var bakistrött resten av dagen hoppade jag över det. Bokade in mig på MRL på söndag igen och då ska jag prova det.

Båda jag och sambon gillar att laga mat och jag skulle nog säga att vi är bra på det men det är ju så tråkigt att klura ut VAD vi ska laga. Vi har flera gånger sagt att vi på söndag ska sätta oss och skriva en matsedel för veckan så behöver vi inte tänka på det varje dag men det har aldrig blivit av. Därför bestämde vi oss för att beställa hem en matkasse och se hur det funkar.

 

Kassen skulle levereras någon gång mellan 17-22 igår vilket vi tyckte va lite dumt för kommer den inte förrän 21 så är det för sent att laga middag samt att vi bara väntat hela kvällen. Vi hade dock tur för 17.10 plingade det på dörren och vår kasse kom vilket va bra för då hann vi med att träna också :)

 

Det vi göra denna vecka är torsk, kryddjärpar, kycklinggryta, vegetarisk pizza samt fläskytterfilé. Vi gjorde torsken igår och det var med en sås som gjordes på bacon, citron och dill. En annorlunda smakkombination jag nog själv inte kommit på men det blev väldigt gott =)

 

 

 ...börjar jag själv se och känna skillnad på min storlek och det är väldigt roligt =)

 

Jag tror inte att jag kan passa i en mindre storlek än men de flesta av mina kläder har börjat sitta lite lösare och jag kan även ha en del kläder jag inte kunnat ha förut/på länge.

 

Igår hade jag på mig ett par turkosa smala byxor i stl 50 som jag köpte i våras. När jag köpte dem provade jag dem inte och när jag kom hem passade de inte men jag hann inte lämna tillbaka dem innan det var för sent så de har hängt oanvända i garderoben hela sommaren tills igår då de passade =)

 

 De turkosa är mina men bilden blev så dålig att jag tog en bild på dem från hemsidan till affären där jag köpte dem. Är väldigt glad att de passar nu så jag hinner använda dem lite innan sommaren är slut och innan de blir för stora, för det ska de bli. Nästa vår ska jag inte kunna ha dem igen!

 

 

 

 

På någon av mina första reseledar-resor till London för snart 2½ år sedan köpte jag en vit topp med stor vit rosett i urringningen. Den var väldigt tajt då men jag gillade den så mycket så jag köpte den ändå. Har inte kunnat använda den sen dess, hade i princip glömt av den fram till för några veckor sedan när jag provade den igen. Den satt fortfarande tajt då men idag passar den =D

 

Idag behöver jag ha XL, 48/50 eller kanske ibland 44/46 i överdelar och 50 i nederdelar. Har faktiskt ett par byxor i stl 52 som jag köpte i våras men de är tack och lov för stora i midjan nu. Längtar så till den dag jag kan köpa kläder på den vanliga avdelningen igen. Min drömstorlek är M eller typ 40/42. Har ingen längtan om att bli en "size 0" utan jag vill behålla mina kurvor, fast i mindre format.

 

Min kollega sa idag att hon tycker jag har fått en väldigt fin form nu och att det syns på mig att jag gått ner. Ja hittills har det ju blivit 8kg så det borde ju synas. Samtidigt som jag glädjs åt att kilona försvinner kan jag inte låta bli att vara lite bitter över att jag en gång låtit de sätta sig på min kropp. Den vikt jag har idag hade jag kanske för 1-1½ år sen. Då tyckte jag att jag var tjock och äcklig men nu när jag väger de antal kilon igen känner jag mig inte alls lika tjock och inte alls äcklig. Undra hur det kan vara så? Är det för att jag har varit tyngre och nu är på väg ner eller är det för att jag börjar bli snällare mot mig själv och att det är mer mentalt?

 

 

 

 

Igår gjorde vi inte många knop. Vi var båda på varsin fest i lördags, jag på tjejmiddag och sambon på kräftskiva. Jag hade jättetrevligt på tjejmiddagen och var hemma först vid 02.30-tiden.

 

Kl 08 igår vaknade jag jättepigg men ville inte gå upp då, det va allt för tidigt så försökte somna om. Efter ett tag gav jag upp och funderade på vad jag skulle göra nu. Jag visste att sambon skulle sova minst några timmar till och kände inte för att sitta och vänta så jag drog på mig träningskläderna och gick till gymmet. Jag förstod knappt själv att jag en så tidig söndagsmorgon tog mig till gymmet....det har aldrig hänt förr. Jag tänkte att jag skulle vara ensam där (för vem går dit 8.30 på söndag?) men det var jag inte, alla crosstrainers var upptagna. Jag kämpade på i 45min eller nåt och det var riktigt kämpigt att träna efter så lite sömn och lite alkohol kvällen innan.

 

Resten av dagen var en riktig slappdag i soffan. Energin var slut och jag var bakishungrig. När jag druckit blir jag alltid väldigt hungrig och vill äta allt onyttigt som finns. Vi pratade om pizza men jag var mer sugen på godis så vi köpte det istället och sen lagade vi nyttig middag. Trots godiset och timmarna i soffan hade jag inte något dåligt samvete för att det inte var någon väldigt aktiv/nyttig dag, jag hade ju ändå varit på gymmet.

 

Det var ändå ganska mysigt också att ligga i soffan i sambons famn och kolla på TV-serier och film, mycket mysigare än att ligga där ensam som jag gjorde när jag bodde själv. <3