Mitt lättare liv

I lördags var det äntligen dags för mig att gå en kurs för att få bli volontär för stiftelsen Friends. Jag anmälde mig till den i augusti och har väntat spänt. Det var en väldigt rolig och givande dag och jag är nu mycket peppad att få jobba för Friends på olika event framöver.

 

Jag vet inte om ni alla känner till vad är för något men det är organisation som arbetar för att stoppa mobbing. Det gör de genom att utbilda både personal och elever i landets olika skolor. De brukar även vara med på en del olika evenemang runt om i landet och det är där vi volontärer kommer in. 

 

Om ni känner mig eller har följt min blogg sen jag startade den för drygt ett år sedan så känner ni till min historia med mobbing. Jag blev mobbad från lågstadiet och resten av tiden i grundskolan. Mobbingen tedde sig på olika sett i perioder. När jag va liten var det mycket glåpord och öknamn som ropades efter mig. Sen i mellanstadiet blev det mer fysiskt och mobbarna började slå mig och sno mina kläder och grejer. Speciellt vet jag att de brukar sno mina skor (då hade man dem inte på sig inne i klassrummet utan alla stod på rad utanför i korridoren) så när det va rast kunde jag inte gå ut...

Varje dag gick jag till skolan med väldig ångest och världens klump i magen och försökte göra mig osynlig men vad jag än gjorde var det fel och jag fick höra det väldigt mycket från mobbarna.

 

I femman bytte jag skola men då den också låg i Lindome dröjde det inte länge innan mina nya klasskamrater tog vid där de gamla "slutat". Klasskompisarna kände varann genom olika idrottsklubbar. I Lindome fanns det då endast en högstadieskola så när jag började 7an kom alla mina gamla plågoandar till min skola och det blev än värre.

 

När det var dags att söka till gymnasiet gjorde jag allt för att komma så långt från alla Lindomebarn som möjligt och sökte en linje som inte fanns i Mölndals kommun. Jag började gymnasiet i Kungsbacka och då slutade äntligen mobbingen. Men jag va så skadad och nertryckt sen innan att jag inte vågade bli en del av klassen och uppfattades väl då som konstig och blev utfryst och väldigt ensam. Det riktiga slutet på mobbingen/utfrysningen kom när jag flyttade till USA och blev utbytesstudent. Det var nog det bästa jag kunde ha gjort då faktiskt.

 

I 3an på gymnasiet bytte jag till Lerum och gick då i samma klass och skola som mina kompisar Johan och Emma och hade då äntligen ett bra och roligt år i skolan =) Det är nog det enda skolåret jag har positiva minnen ifrån.

 

Med tanke på min historia så vill jag göra vad jag kan för att stoppa mobbning och uppmanar er att göra detsamma. Man behöver inte bli volontär för att hjälpa Friends i sitt arbete utan man kan bli månadsgivare och köpa deras Hej-pin  och kläder från deras hemsida.

Alla barn förtjänar att få gå till skolan och se fram emot dagen. Jag vill att inga barn ska behöva gå dit med ångestklumpar i magen. Jag vill uppmana er i min omgivning att göra vad ni kan för att förhindra mobbing. Har ni barn så prata gärna med dem vad det innebär att vara en bra kompis och om ni misstänker att någon är mobbad så vifta inte bort det utan försök få barnet att öppna sig, om inte för dig så för någon annan de litar på.

 

Mobbing måste stoppas!