Besviken
Jag är just nu besviken på mig själv och inser att jag redan nu har hunnit bryta mitt nyårslöfte om att vara snäll mot mig själv =(
När jag startade min viktresa den 1/7-2013 så var mitt första mål att väga tvåsiffrigt på min 30-årsdag...så blev det inte, jag vägde då 106kg. Då sköt jag fram det målet och sa att jag skulle väga tvåsiffrigt när vi åkte till Teneriffa...det gjorde jag inte...vägde fortfarande 105kg då.
Mitt stora mål va att gå ner 35kg från 115 till 80kg från 1 juli 2013 till 1 maj 2014. Det mål känns dock väldigt, väldigt långt borta då jag än idag fortfarande väger ca 105kg...
Jag har alltså stått still i över 2 månader nu. Pendlar mellan 104-106kg hela tiden och inte har det hänt något på måttbandet heller...
Vart tog all energi och all motivation vägen att ge järnet och klara av detta? Varför känner jag sån hopplöshet när det gäller detta? Jag önskar så att jag kunde komma in i det motiverade tänket jag hade i höstas och komma igång igen.
Jag är medveten om att jag lägger alldeles för stor press på mig själv när det gäller detta och det känns som att jag inte bara sviker mig själv utan även er eftersom jag har lovat att jag ska klara detta. Just nu känns det inte som att det är möjligt för mig att bli normalviktig utan det känns som att jag alltid kommer fortsätta vara stora, tjocka Therése...=(
Har ett pass med min PT nu i eftermiddag (första sen innan vi åkte till Teneriffa) och tänkte snacka lite med henne och be henne om hjälp även med kosten då hon är kostrådgivare också. Jag hoppas det kan kicka igång mig igen, vi får se.
För att inte bombadera er med massa negativitet så kommer jag nog inte skriva här så frekvent förrän jag hittat tillbaka igen i min viktresa och är på banan igen.
Ta hand om er så länge!
