Mitt lättare liv

Jag förstår inte vad som har hänt men jag står still i vikten. Igår när jag "fuskvägde" mig, (fredag är min egentliga vägdag) så vägde jag 104,9 och tänkte att yes nu har jag äntligen kommit ner under 105 vilket innebär att jag då gått ner 10kg. Men idag när jag vägde mig så var jag återigen uppe på 105,6 och däromkring har jag nu stått och stampat i flera veckor....

 

Jag vet att man inte ska titta endast på vikten och att det kan ha hänt saker på kroppen ändå, därför ska jag mäta och fota mig igen imorgon. Det är några veckor sen jag gjorde det. Hoppas, hoppas, hoppas verkligen att jag där kan se några positiva resultat.

 

I början av viktresan kände jag att allt var så lätt att det nästan var för bra för att vara sant....det var inte jobbigt att ta sig iväg och träna, det var inte jobbigt att äta enligt ett kostschema....men varför har det helt plötsligt blivit jobbigt?

 

I somras längtade jag efter nästa träningspass och kände att det var så gött att se alla kalorier jag bränt och jag kände ju att det gav resultat....men nu är det alltid motigt att gå och träna....Jag vill hitta glädjen i träningen igen och känner att jag skulle behöva någon som drar mig i örat hela vägen till gymmet bara för att jag ska komma dit eller nån som står och skriker på mig vad jag ska göra så att jag gör det.

 

Grejen är den att jag fortfarande har motivation och är bestämd att jag SKA klara detta. Jag SKA nå min målvikt men varför gör jag inte bara som jag tänkt då? Varför låter jag min inre latmask fortfarande vinna?

Den självkänslaboost jag kände i somras har tyvärr försvunnit och kanske är det det som stoppar mig, jag vet inte.

 

Sover sämre också nu för tiden...är väl kanske för att jag inte varje kväll går och lägger mig utpumpad efter ett träningspass. Inatt vaknade jag kl 04 och trodde att klockan snart skulle ringa men efter att ha vridit och vänt på mig ett bra tag kollade jag på klockan och insåg att det var 2 tim kvar...suck...lyckades dock inte somna om.