Sockerberoende del 2
Jag skrev ju om mitt sockerberoende förra veckan och det inlägget var ganska ångestladdat. Vissa dagar känns det helt hopplöst att kunna ta mig ur mitt beroende och jag känner mig otroligt ensam i det, som om det något smutsigt och äckligt jag bär på som inte får visas upp för omgivningen...men vissa dagar som idag känns det ändå som att det finns hopp även för mig.
Jag är väldigt glad för den respons jag fick på förra inlägget vilket visar att jag verkligen inte är ensam. Ni är många som har samma problem som jag har, vilket i sig är skit, men det gör att jag vet att det finns de som förstår mig och förstår min kamp mot det (nästan)ständiga sockersuget.
Anledningen till att det idag känns lite hoppfullt för mig är att den första chokladkartongen inför julen kom till kontoret idag och jag är inte ett dugg sugen på att äta nåt ur den men också för att jag blev bjuden på godis av en kollega på lunchen men tackade nej. Varje gång jag kan tacka nej kommer hjälpa mig, försöker jag intala mig iaf. Sen jag skrev om detta i fredags har jag faktiskt bara ätit godis en gång och det va just i fredags kväll. Det alltså 4dgr =)
För min del är det just godis som är problemet. Jag har aldrig varit speciellt förtjust i läsk (vet att många är beroende av typ coca cola) eller energidrycker eller liknande utan det är godiset som är boven i dramat helt och hållet. Problemet är att jag förknippar vissa "aktiviteter" med att äta godis och har väldigt svårt för att göra dem utan något att mumsa på. Som t.ex bio, åka buss/tåg en längre sträcka eller se på film hemma. Det är något jag måste försöka jobba bort. Tåg/bussresan går inte snabbare för att jag har en påse lösgodis med mig...men det hör ju liksom ihop. Jag har alltid ätit godis när jag åkt till Malmö eller när jag åkte mellan Dalarna och Göteborg. Filmen på bio eller hemma i soffan blir inte bättre av att jag trycker i mig godis under tiden.
Är glad för att min kära sambo inte är en godisgris för det betyder att det inte finns massa godis hemma och jag blir inte läskad av att han äter eftersom det sker så sällan. Jag kämpar på och varje dag jag är utan godis är en liten liten vinst och framgång mot målet att bli av med beroendet =)
